.... och den här gången var det RIKTIGT illa. I amerikanska domstolsfilmer kan man ibland höra folk säga "Only a fool hires himself as an attorney.", men jag vill ändra lite på det här ordspråket. Mitt förslag är: "Only a fool hires herself as a hairdresser."
Det hela började med att jag skulle bara piffa till det lite och avlägsna en och annan sliten hårslinga och det gick riktigt bra... på den vänstra sidan. Problemen började först när jag skulle angripa den högra sidan. Som högerhänt är det mycket svårt att få till det och man måste tänka, typ tvärt om... eller nåt.... Hur som helst så blev den högra sidan kortare än den vänstra, vilket resulterade i att jag var nu tvungen att trimma till den vänstra och så höll det på tills jag insåg att min, tidigare mycket långa lugg, var nu endast 7 cm lång.
Jag kände mig besegrad och i stort behov av proffshjälp. Dagen därpå gick jag skamsen till jobbet med ett dussin hårspännen i håret. Mina diplomatiska arbetskollegor frågade artigt om jag hade gjort något nytt med håret och jag bara suckade och tyckte synd om mig själv. Som tur var fanns det hjälp i sikte. En av arbetskamraterna ringde sin bästa väninna, som råkade vara en frisörska, och bokade in en tid. I fredags fick jag hjälp och jag var överlycklig. Det blev lite för kort, fast å andra sidan fanns det inte så mycket kvar att jobba med. Tjejen gjorde ett toppenjobb och jag är mycket tacksam.
Just nu väntar jag bara på att luggen ska växa ut och jag har beräknat att se ut som en långhårig babe till sommaren.. OPTIMIST!
Skratt, jag har haft tanken många gånger att jag skulle ge mig på mitt eget hår lite med saxen och bara ta de där kluvna topparna...men jag har lyckats hålla saxen borta.
SvaraRaderaDäremot härjar jag med sax i sonens hår och nu sist gång måste jag erkänna att det blev riktigt luggigt. Ojämnt på alla håll o kanter. Skärpning nästa gång!
Visst är det härligt när barnen berättar sina fantasier och historier! Jag o L gjorde en egen liten "barnbok" när han var två. Han berättade en historia som jag skrev ner. Sen fick han rita egna bilder till boken. Den blev jättesöt.
Håller med dig helt om att de överdrivet starka färgerna är så härliga! Distress-färgerna jag berättade om är lite åt det hållet också. Starka, underbara färger men utan att bli skrikiga eftersom de har en smutsighet i sig. Helt lovely!
Annars är jag som person väldigt beige *fniss*
Kram, Carina